Kemikaliedeprimerad

Ekomamman gästbloggar:

För fyra år sedan hade jag inte en enda ekologisk matvara i kylskåpet. Jag städade badrummet med medel som framkallade nysattacker. Jag tvättade ansiktet varje kväll med någon hypereffektiv rengöringsgel som fick det att svida i skinnet. Jag färgade eller blekte håret om vartannat, körde plastlådor med mat i micron och sopsorterade någon gång ibland. Jag reflekterade inte för en sekund över om de leksaker och kläder jag köpte åt brorsbarnen var fria från gifter och kemikalier.

Förändring sker sällan över en natt och jag förändras fortfarande. Det finns hela tiden upptäckter att göra. Att fruktdisken i affären är proppfull av bekämpningsmedel. Att mjukplasten har sina mjuka egenskaper till följd av miljö- och hälsofarliga ämnen. Att den enorma industrin som finns kopplad till leksaker och andra barnartiklar handlar om de stora vinsterna och dit räknas inte barnens hälsa och framtid.

Sonen föddes för ett år sedan. Jag är väldigt glad över att jag hade hunnit en bit på min ekoresa vid den tidpunkten. Och att vi, jag och min sambo, tack vare kunskap och medvetna val har kunnat skydda honom från åtminstone en liten del av det osynliga kemikaliehav som så många helt vanliga mammor, pappor och barn helt ovetande simmar i.

Ändå känns det så långt ifrån tillräckligt. Vad innehåller vår soffa som han dagligen busar i? Hur skadligt är det att han suger på selens axelskydd när han sitter i vagnen? Vad har jag, under nästan 30 år som helt omedveten, utsatt mig för och vid graviditet och amning fört vidare till honom?

Det finns så enormt många frågor och så väldigt få svar. Vi kan skydda våra barn, det mest värdefulla vi har, med cykelhjälmar, flytvästar och bilbarnstolar. Men mot alla gifter då? Det vi inte ser. Där skadan inte är omedelbar och inte går att koppla till en enskild händelse vi råkat ut för. Vilket också gör det så svårt. En nappflaska i glas, vilken skillnad gör det egentligen när dammet i hemmet är så giftigt att vi bidrar till miljöförstöring genom att spola ner det i avloppet.

Jag ber om ursäkt för detta bedrövligt nedslående inlägg men jag är kemikaliedeprimerad idag. Imorgon fortsätter jag ekoresan och strävan efter att hitta flytvästar, cykelhjälmar och bilbarnstolar som skyddar mot gift. Sen vill jag ha Nobelpriset i o-kemi.

WP_20140620_001

5 comments

  1. Händelsevis

    Du sätter precis ord på vad jag i perioder känner. Visst, vi tillför kanske inte så mycket nya gifter till sonen men allt han redan fått i sig då? Hur ska jag kunna rädda honom från det?
    Samt alla avgaser som följer av att bo i stan. Kanske är de värre ändå?

  2. marie

    Alla prylar går inte att köpa ekologiskt. Men nästan allt går att köpa begagnat. Kanske inte giftfritt men giftfriare. När man har den starka medvetenheten du har så har du gjort jättemycket för ditt barn, dig själv och din miljö. Keep it up

  3. Madeleine

    Så känner jag också ibland, även fast jag är miljövetare och har kunskapen om vilka saker som är dåliga. Om du mår väldigt dåligt över soffan kan jag nämna att det gör jag med. Men har tyvärr inte råd med en ekologisk soffa. Det jag brukar göra istället är att dammsuga där ofta och vädra, då har en gjort allt utifrån ens möjligheter.

  4. ekomamman

    Tack för alla kommentarer! Och även om det stundtals känns frustrerande så är det ju helt klart bättre att vara medveten om problematiken och göra så bra val som möjligt. Allt går inte att påverka men mycket är ju faktiskt möjligt med mer begagnat, att städa oftare osv. Förhoppningsvis är det också så att människor över tid kommer att bli mer medvetna och ställa högre krav vilket betyder att produkterna på marknaden kommer att bli säkrare. Vi får hjälpas åt att sprida kunskap :-)

    /Stina

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>