Hur gör man när barnet får leksaker med tveksamt kemikalieinnehåll?

När man själv blivit medveten om problemet med alla kemikalier i barnens vardag är det lätt att bäva inför present- och julklappsöppningar. För även om du och jag väljer att köpa leksaker som inte innehåller dessa kemikalier med farliga egenskaper, innebär det inte att släktingarna gör det. Vi har försökt att förklara för vår omgivning hur vi tänker och varför det är viktigt, men det är inte alltid lätt att nå ända fram. Det är kanske inte så konstigt, de är vana att gå till leksaksaffären och köpa något som ser roligt ut, utan att behöva tänka på vilken plast det är och vad den kan innehålla. Det är ibland svårt även för mig att sätta nivån för vad som är okej och inte, och då är jag ändå föräldern som är förhållandevis engagerad och påläst i frågan.

Hur gör man då när barnet får en present som man inte tycker är okej? Det finns flera alternativ, här är tre: 1) Tackar snällt och låter barnet leka med den. ”Hen har ju fått den i present, då måste hen också få leka med den”. 2) Tackar snällt och när gästerna gått ställs leksaken upp på vinden. 3) Tackar, men förklarar att presenten inte känns helt rätt och varför den inte gör det. ”Mjuk plast innehåller olika slags hormonstörande kemikalier, exempelvis ftalater”.

Innan jag väljer ett alternativ skulle jag börja med att fråga mig varför den inte är okej. Ingenting är svart eller vitt, för mig finns det även en gråskala för hur bra eller dålig en produkt är. Sedan skulle jag också fundera på hur ofta och på vilket sätt barnet kommer att leka med den. För mig är det stor skillnad på en produkt som barnet använder ofta och har nära sig, jämfört med en produkt som används sällan och som inte kommer i direkt kontakt med hud eller mun. Jag bedömer inte en pulka med lika kritiska ögon som en bitring, för att ta två ytterligheter.

Jag ska ge ett exempel från sonens ettårskalas. Mina föräldrar kom med ett stort paket, jag hade ingen aning om dess innehåll. Jag har under lång tid försökt förklara att det är ett problem med leksakers innehåll och att man inte kan tänka, ”men vore det farligt skulle det inte få säljas”. Bara för att något inte är (eller hunnit bli) förbjudet, innebär det inte att det är hälsosamt. Finns många historiska exempel med asbets, DDT o.s.v. När sonen, med en del hjälp av oss vuxna, öppnar paketet innehåller den en trehjulig motorcykel i plast. Min första reaktion är, hur svårt ska det vara att förstå. Men sedan ser jag att på motorcykelns handtag dinglar en etikett med miljömärket Svanen.

WP_20150113_008

De hade faktiskt försökt att göra ett bra val. Visst, jag skulle kanske köpt en liknande produkt i trä, men den här plastprodukten är ändå kontrollerad och certifierad enligt ett oberoende kontrollorgan. Den får enligt reglerna inte innehålla exempelvis ftalater, PVC eller parfym. Det finns också krav som berör miljöaspekter snarare än hälsoaspekter. Nu står den här i vardagsrummets hörn, sonens röd-blåa motorcykel. Den står där för att den var svanenmärkt och för att det inte heller är något som han suger eller biter på.

För att återkoppla till de olika alternativ jag listade tidigare. Jag skulle aldrig låta sonen leka med en tveksam produkt bara för att han fått den i present, hans hormoner vet väl inte hur han fick leksaken, de störs lika mycket oavsett. Alternativet att ställa upp en present på vinden kan tyckas fegt och omoraliskt, men jag tycker ändå att det kan vara ett vettigt alternativ om det inte känns rätt att ta upp problemet med givaren. Bättre är om det går att förklara varför man inte vill att barnet leker med den typen av leksaker och det finns kvitto som gör det möjligt att byta till något annat. Bäst är så klart om man förklarat sin ståndpunkt innan, så att man slipper dessa dilemman under och efter kalaset.

Ja, detta är ett svårt och känsligt område. Man vill inte vara otacksam och trampa någon på tårna. Samtidigt vill man inte att barnen utsätts för farliga ämnen och för mig är det självklart att det sistnämnda är det viktigaste.

7 comments

  1. Madelen

    Det här är ett riktigt känsligt ämne och svårt ämne!
    Tack och lov är våra mor och far föräldrar väldigt medgörliga i vårt tänkande, med tanke på att de inte lever som oss. Önskar vi nått som tex eko kläder eller leksaker brukar vi lösa det att vi fixar och de betalar. För att båda parter ska bli nöjda och alla månar om barnens bästa.
    Första barnkalaset ägde rum i höstas mitt under flyttlasset och då och där orkade jag inte bry mig. Det blev engångstallrikar o muggar (jag hatar sånt slöseri, när man ändå har porslin i skåpet) och önskelistan var bara sånt vad dottern hade sagt på förskolan. Jag skulle verkligen packa bort allt för det är bara ”skräp” i mina ögon. Tjejen är helt salig över sina älskade prylar… Nästa rensning kommer de ryka. Hårt och orättvist men bort ska det. Nästa kalas som inte kommer mitt i en flytt kommer gå i eko tänkt.

  2. Johan

    Vi har försökt att i god tid innan jul/födelsedag maila ut en önskelista med tillhörande länkar på sådant våra barn önskar sig och försöker på det sättet styra bort från de värsta kemikalierna. Vi brukar skriva med att ska de köpa någon present så ska det vara eko, ej plast mm. Det fungerar bättre för varje år även om det ibland dyker upp någon plastleksak.

  3. Händelsevis

    I julas gjorde vi det lätt för oss. Vi bestämde helt sonika att vår son bara skulle få en leksak. Den ville gärna min sambo köpa så då fick det bli så. Alla andra som ville ge julklappar fick ge böcker, pussel eller kläder. Det funkade jättebra! Då blev det inte sånt prylkaos på jul heller.
    Förra julen fick vi en massa skräp att lite mer avlägsna släktingar som menar väl men inte känner oss så bra att de vet hur vi tänker kring plast och kemikalier. Dessa saker slängde vi helt enkelt. (dagen efter såklart!) Det var inte bara plastsaker utan också exempelvis nappar storlek 0-3 månader (vår son var redan 9 månader vid jul så de var ju alldeles för små förutom giftiga) Helt fel med andra ord. Sådana saker har jag inga skuldkänslor för att slänga, de vittnade endast om att givaren inte känner oss och inte vet vad de ger.
    Någon hade vi mycket väl pratat med om plast och billiga omärkta leksaker. Ändå fick vi just en sådan sak av just den personen. Han ville ge en sådan sak bara ”för att”. Det är liksom synd om vår son som inte får leka med en skräp-plastbil från ÖB. Då blev jag däremot arg och lite matt. Som du säkert förstår har vi INTE kvar bilen.

  4. Fredrik

    Håller helt med dig, det är ingen lätt fråga att svara på. Hur man väljer att göra beror även till viss del på vilken relation man har till den som kommer med gåvan. Mina föräldrar hade köpt en boll till sonen när han var ca 4 månader gammal. Den var i mjukplast och made in China, jag frågade helt sonika om de hade kvittot kvar, efter det har han bara fått leksaker från reko leksaksaffärer.

  5. Nileas

    Ja, det här är verkligen ett känsligt ämne. Svårare blir det också ju äldre barnen blir. Vår 5-åring går ju inte alltid med på att ställa undan olämpliga leksaker han fått i present. Han blir ju snarare mer förtjust ju risigare plast presenten är i och det brukar tyvärr också trigga givaren att komma med en liknande sak nästa gång, trots att vi försöker berätta om hur vi tänker.

  6. Pingback: Tankar om lek | Ekopappan

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>