Kategori: gästbloggare

Gästbloggare: Olle på Torfolk gård

I somras besökte vi Torfolk gård som ligger cirka en mil norr om Munkfors. Där har det sedan slutet av sjuttiotalet odlats ekologiskt och de har varit något av pionjärer inom den ekologiska odlingen i Sverige. Därför frågade jag Olle, som är en av de som driver gården, om han ville skriva några rader om på ekologisk odling. Det ville han och här kommer hans inlägg:

 

Mat berör. Mat skapar samtal. Mat skapar engagemang. Mat skapar samhörighet. Mat är kultur. Mat är vardag. Mat är fest. Mat skapar värden. Mat skapar världen!

Mat hör till de få saker som vi alla, utan undantag är beroende av. Matproduktion är därför ett av nyckelområdena för att skapa en hållbar värld. Det har på senaste tiden varit en livlig diskussion om den ekologiska maten. Vilket är fantastiskt. Vi behöver diskutera och debattera maten.

En debattartikel säger att ekologisk produktion leder till större miljöproblem, och till världssvält. De flesta som lagt sig i debatten påstår att det är helt fel, och att ekologisk produktion är en del av vägen till en hållbar värld. Så vad ska man tro? De som debatterar är ju forskare som borde veta vad de pratar om. Helt klart är att allt handlar om inlägg i en debatt som mer färgats av personliga åsikter än av forskningsresultat. Jag själv som hållit på med ekologisk produktion på Torfolk Gård i snart 40 år tänker att det måste vara mindre risk att få gifter i maten, i grundvattnet, och i min vardagliga arbetsmiljö om inga gifter används. Det räcker för mig. Så kan forskarna träta om detaljer bäst de vill.

Ett argument mot ekologisk odling är att det skulle leda till världssvält på grund av lägre skördar. Säger man det verkar man inte tänkt på; För det första att mellan 40 och 50% av all mat slängs. Om större andel mat faktiskt äts upp skulle det givetvis räcka till fler. För det andra att alltför många människor i världen inte har pengar att köpa mat för, så det skulle liksom inte hjälpa att öka skördarna om de ändå inte har råd att köpa det som producerats. Många av de allra fattigaste är därför hänvisade till att odla sin egen mat. Det har då visat sig att när de människorna får hjälp att utveckla ekologiska odlingsmetoder ökar de skördarna, istället för att minska dem. Därmed får de, förutom bättre möjlighet att mätta de egna familjerna, också möjlighet att sälja av ett odlingsöverskott, och får därmed en ekonomi som kan bidra till att låta barnen gå i skola, och få råd med grundläggande hälso- och sjukvård.

Så enligt min åsikt bidrar den som väljer ekologisk mat till att skapa en mer hållbar värld för sig själv och sina barn. Vilket inte är ett dåligt resultat av enkla val.

Olle Göransson

Torfolk

Kemikaliedeprimerad

Ekomamman gästbloggar:

För fyra år sedan hade jag inte en enda ekologisk matvara i kylskåpet. Jag städade badrummet med medel som framkallade nysattacker. Jag tvättade ansiktet varje kväll med någon hypereffektiv rengöringsgel som fick det att svida i skinnet. Jag färgade eller blekte håret om vartannat, körde plastlådor med mat i micron och sopsorterade någon gång ibland. Jag reflekterade inte för en sekund över om de leksaker och kläder jag köpte åt brorsbarnen var fria från gifter och kemikalier.

Förändring sker sällan över en natt och jag förändras fortfarande. Det finns hela tiden upptäckter att göra. Att fruktdisken i affären är proppfull av bekämpningsmedel. Att mjukplasten har sina mjuka egenskaper till följd av miljö- och hälsofarliga ämnen. Att den enorma industrin som finns kopplad till leksaker och andra barnartiklar handlar om de stora vinsterna och dit räknas inte barnens hälsa och framtid.

Sonen föddes för ett år sedan. Jag är väldigt glad över att jag hade hunnit en bit på min ekoresa vid den tidpunkten. Och att vi, jag och min sambo, tack vare kunskap och medvetna val har kunnat skydda honom från åtminstone en liten del av det osynliga kemikaliehav som så många helt vanliga mammor, pappor och barn helt ovetande simmar i.

Ändå känns det så långt ifrån tillräckligt. Vad innehåller vår soffa som han dagligen busar i? Hur skadligt är det att han suger på selens axelskydd när han sitter i vagnen? Vad har jag, under nästan 30 år som helt omedveten, utsatt mig för och vid graviditet och amning fört vidare till honom?

Det finns så enormt många frågor och så väldigt få svar. Vi kan skydda våra barn, det mest värdefulla vi har, med cykelhjälmar, flytvästar och bilbarnstolar. Men mot alla gifter då? Det vi inte ser. Där skadan inte är omedelbar och inte går att koppla till en enskild händelse vi råkat ut för. Vilket också gör det så svårt. En nappflaska i glas, vilken skillnad gör det egentligen när dammet i hemmet är så giftigt att vi bidrar till miljöförstöring genom att spola ner det i avloppet.

Jag ber om ursäkt för detta bedrövligt nedslående inlägg men jag är kemikaliedeprimerad idag. Imorgon fortsätter jag ekoresan och strävan efter att hitta flytvästar, cykelhjälmar och bilbarnstolar som skyddar mot gift. Sen vill jag ha Nobelpriset i o-kemi.

WP_20140620_001

Miljöfrågan är ingen hobby

Ekomamman gästbloggar:

Jag går omkring och funderar. Så här i valtider. I veckan inträffade Overshoot day, vilket får mig att tänka ännu mer.

Varför tycker vissa att det är viktigt med miljöfrågor och varför finns det andra som inte bryr sig alls? Och hur kan vårt gemensamma jordklot få vara upp till varje individ att själv bestämma över huruvida man vill värna om eller inte? Det är helt okej att klassa miljön som ett intresse, ungefär som att välja att åka skidor eller att inte åka skidor. Det är helt upp till oss själva att bestämma.

Det enda som reglerar hur mycket bil vi kan köra, hur många gånger vi kan åka till Thailand eller hur ofta vi byter ut vår köksinredning, mobiltelefon, tv eller soffa, det är vår plånbok som inte ens behöver vara särskilt tjock. Och i vårt fina land har vi det ganska gott ställt. Den globala konsumtionen kräver 1,5 jordklot per år. I Sverige motsvarar vår konsumtion tre jordklot. Hur länge kan det få fortsätta vara så?

Och vi kan sluta att säga ”för miljöns skull”. För vem behöver miljön? Det gör ju vi. Vi själva och våra medmänniskor. Våra barn och våra barnbarn.

Det finaste jag kan ge min son, det är inte en ipad. Det är en vardag och ett liv som är fritt från farliga ämnen. Jag vill att min son ska få andas ren luft och äta mat fri från kemikalier och gifter. Tyvärr kan jag inte ge honom det enbart av egen kraft. Jag behöver hjälp.

Det är valtider och partierna pratar om sina viktigaste frågor. Vården, skolan och jobben i all ära. Men miljön då? Kommer den sen? Nästa mandatperiod eller den efter det? När vi har förbrukat ytterligare 24 jordklot? Eller 1000 till? Jag tycker att det är dags att sluta se miljöfrågor som en valfri hobby. Och ni som läser det här kan väl hjälpa till? Rösta för att det ska bli omöjligt, svårare eller åtminstone väldigt mycket dyrare att göra val som förstör miljön. Vi behöver den. Våra barn, barnbarn och deras barn också.

Sten och pool, är det verkligen en trädgård?

Ekomamman gästbloggar:

Det var en nöjd familj som kom hem från farmor och farfar igår kväll. Vi flyr lägenheten dessa varma sommardagar. Och tänk vad en normalstor villaträdgård kan erbjuda (förutom en skön plats i skuggan). De odlar 15 sorters ätbara ting, har jag räknat till. Bland annat potatis, tomater, gurka, äpplen, päron, jordgubbar, vinbär och rädisor. Sambon har i tidigare inlägg berättat om både körsbär och rabarber som vi fått förmånen att skörda.

Och igår gick vi loss på krusbärsbusken. 1,2 kilo på en kvart. Väl hemma blev det till ett gott kvällsfika. Turkisk yoghurt, russin, hasselnötter och några krusbär. Härligt! Det mesta har vi fryst in för att en svalare dag koka sylt/marmelad på.

Krusbär och yoghurt

Stenbelagda ”trädgårdar” blir en allt vanligare syn. Där tidigare generationer hade sina hallonbuskar och potatisland anläggs nu pool och soldäck. Jag tycker att det är så trist. Tråkigt för att de vackra lummiga villakvarteren försvinner och en tråkig utveckling ur ett miljöperspektiv. Det som tidigare var så närodlat som det bara kan bli, har ersatts av besprutade produkter som man inte vet så mycket om. Förr tog man några steg ut till grönsakslandet, nu tar man bilen till köpcentrat, för att köpa frukt och grönt som gjort en betydligt längre resa än så.

Jag förundras över att så många som har så fina förutsättningar för odling inte gör något av möjligheten. Och i avsaknad av en egen trädgård är vi glada över att regelbundet kunna hälsa på hos en!

Köttfärssås utan kött

Idag jobbar sambon sista dagen innan semester och föräldraledighet. För oss väntar nu tio veckors ledighet tillsammans. I kväll ska vi åka och grilla med föräldragruppen och senare i veckan blir det midsommarfirande med  släkten. En massa umgänge och god mat alltså.

Men än så länge är det vardag och till lunch idag har jag fixat en ”köttfärssås” utan köttfärs.  Det här är den mest vardagliga rätt jag kan komma på. Vegetarisk, billig, enkel men också välsmakande. Här kommer receptet men utan mängder för det är inte så noga:

Hacka lök och vitlök och fräs i olja. Blanda i några rivna morötter och fräs tills de blivit mjuka. Häll i krossade tomater och en buljongtärning och låt koka upp. Avsluta med matlagningsgrädde, vanlig grädde eller crème fraische och smaka av med lite oregano och eventuellt salt. Servera med pasta.

/”Ekomamman”

Vegetariska tacos

Köttkonsumtionen i Sverige ökar när den egentligen borde minska. Det är en ökning med negativ inverkan på både individens hälsa och vår planet. Tidigare inlägg om kött finns här.

Köttet har blivit en bas i en väldigt stor del av maten vi äter. Smörgåspålägg, snabbmat, smidig snabblagad mat som köttbullar och falukorv, sommarens grillmiddagar och inte minst: i fredagstacosen.

Det kan krävas en del för att ändra på sina matvanor men det är fullt möjligt och ibland behöver man inte ens göra avkall på favoriträtten. När jag skulle bjuda föräldragruppen på lunch här under våren så snubblade jag över ett recept på tacos där köttfärsen bytts ut mot linser. Värt att prova, tyckte jag. Tacos är ju så lättlagat, ofta uppskattat men kanske lite fantasilöst. Nu blev det en uppskattad lunch och en aha-upplevelse för flera.

Här kommer receptet för 4 personer:

  • 2 msk olja
  • 1 hackad gul lök
  • 2 hackade vitlöksklyftor
  • 1 fint tärnad röd paprika
  • 1 påse tacokrydda
  • 500 g krossade tomater
  • 3 dl vatten
  • 3 dl röda linser
  • 1 tsk salt
  • 2 dl crème fraiche

Hetta upp olja, gärna i en gjutjärnsgryta, och stek lök, vitlök, paprika och tacokrydda i några minuter. Tillsätt krossade tomater, vatten och linser. Salta och låt koka upp. Koka tills linserna blivit mjuka. Rör sedan ner crème fraiche och ta pannan från värmen.

Servera med vanliga tacostillbehör som tortillachips, majs, gurka, riven ost och avokado.

Alla ingredienser (utom salt och vatten) och tillbehören finns som ekologiskt. Välj det så blir det tecos ;-)

Ekologiskt bröd

”Ekopappan” är på tjänsteresa så jag passar på att ta över bloggen. Brukar ju gästblogga men idag blir det oinbjudet…

Jag planerar att baka bröd i kväll. Det blir första brödbaket sedan sonen föddes för snart åtta månader sedan så det är verkligen på tiden. Köpebröd är sällan något att hurra över. Det mesta smakar ungefär likadant, det är relativt dyrt och utbudet av ekologiskt bröd är litet.

Däremot finns det en hel del ekologiska mjölsorter, gryn, torkad frukt och frön (även ekologisk jäst finns att köpa). När man bakar själv är det möjligt att variera i all oändlighet. Det går alltså att äta gott, ekologiskt och billigare bröd. Bara man tar sig tiden att baka!

Ekologiskt brödbak

Jag får återkomma med receptet (och om hembakat bröd är så gott som jag vill minnas att det är). Om nu inte sambon stänger av mig från bloggen efter det här övertrampet :-)