Taggad: bilberoende

Saknar inte bilen

Att äga en egen bil är normen i vårt samhälle. Hösten 2014 slutade vi använda vår bil och i somras sålde vi den, äntligen. Bilen har för många blivit mer än ett verktyg att ta sig från A till B, den signalerar vem vi är (eller vill vara) och är en frihetssymbol. Även för mig var det ett stort steg att göra mig av med bilen, jag hade också vant mig vid föreställningen om att ”bilen ger mig en sådan frihet”.

Numera känner jag en frihet i att inte äga en bil. En bil som ska besiktigas, servas/repareras, bytas däck på och så här års även skottas fram ur snön. Ekonomiskt är det en katastrof att äga egen bil. Genomsnittsbilen står still utan att användas 96 % av tiden. Vilket företag skulle godta en sådan nyttjandegrad på en resurs? Inget, de skulle direkt se sig om efter andra lösningar, som täcker behovet men till lägre kostnad.

Värdeminskning, för framförallt nyare bilar, är stor och de fasta kostnaderna är många. En undersökning som jag läste om visade att när människor ska uppskatta vad det kostar dem att äga en bil tror de att kostnaden är hälften av vad den verkligen är.

bilsno

Så när jag tar med sonen ut på en pulkatur i den vinter vi fick till slut, blir jag glad när jag ser översnöade bilar. Inte skadeglad, men glad över att vi till slut gjorde oss av med vår kära bil.

Egen bil=En dyr flexibilitet, del 2

I februari skrev jag ett inlägg om hur dyrt det är att ha bil när man behöver den så sällan som vi gör (Egen bil=Dyr flexibilitet). På väg hem från besöket på Torfolk gård i förra veckan så gick drivremmen av. Jag lyckades efter några försök hitta en verkstad som inte hade semester eller fullt upp. Byte av drivrem och spännare och lite annat landade på drygt 3400 kr. Tillsammans med reparationerna i februari är det nu totalt 8700 kr i reparationskostnad i år, hittills…

Som vi bor nu behöver vi inte ha bil och jag skulle gladeligen vara utan den och alla bekymmer och kostnader det för med sig att äga en bil. Anledningen till att vi har den kvar är att vi inte planerar att bo i stan för all framtid. Som min sambo tidigare skrivit om i sitt inlägg Hur ska vi ha det? är vår plan att bo på en gård på landsbygden. Då är troligtvis inte frågan om vi ska ha bil eller inte, utan att förhoppningsvis klara sig utan en andrabil. Därför känns det dumt att sälja bilen, inom en kanske inte alltför avlägsen framtid kommer vi kanske behöva den igen.

Men tänk vad skönt det hade varit att göra sig av med den och gå med i en bilpool. Då hade vi haft fräscha och servade bilar när vi behöver det, till en lägre totalkostnad än vad vi idag betalar för vår  tolv år gamla bil…

Egen bil = En dyr flexibilitet

Två fel måste åtgärdas på bilen efter att jag besiktigade den förra månaden. Billigaste offerten landade på 5300 kr. Nu aktualiseras frågan om vi överhuvudtaget ska ha bil!

Vår bilanvändning ligger numera med ett snitt på 1 tillfälle/vecka eller strax därunder. Vi bor mycket nära centrum och det finns bra bussförbindelser till de vi brukar hälsa på och som inte bor på gångavstånd. Till sommaren är sonen gammal nog för cykelsits och cykelutflykter. Om den nu aktuella reparationskostnaden ska skrivas av på ett år, så innebär bara det en kostnad på över 100 kr per användningstillfälle (5300/52).

Visst ger det en flexibilitet att ha tillgång till egen bil, det går att spontant åka iväg på saker som ligger lite längre bort. Frågan är hur mycket denna frihet är värd och om det finns andra lösningar som fungerar tillräckligt bra. Det finns sannolikt anledning att återkomma till dessa frågor i kommande inlägg. För tillfället är det bara att bita i det sura äpplet och betala, även om den ska säljas så är det olämpligt med körförbud.