Taggad: cancer

Arsenik i ris, nya rekommendationer

De flesta har nog inte kunnat undgå att Livsmedelsverket igår gick ut med nya rekommendationer när det gäller hur mycket ris vuxna och barn maximalt bör äta (länk). Det här är dock ingen nyhet egentligen utan det har varit känt sedan tidigare. I april skrev jag ett inlägg med anledning av det larm som då kom om att ris innehöll arsenik.

rishylla

Det som hänt är att Livsmedelsverket nu har gjort tillräckligt omfattande undersökningar för att som statlig myndighet kunna gå ut med rekommendationer om att begränsa intaget. Jag tycker det är bra att Livsmedelsverket kommer ut med dessa rekommendationer eftersom det får ett stort medialt genomslag och även används av förskolor/skolor när de gör sina matsedlar. Gillar också att de är tydliga när det exempelvis gäller riskakor:

Riskakor tillför nästan inga viktiga näringsämnen och innehåller oftast salt. Livsmedelsverket råder därför föräldrar att inte ge barn under sex år riskakor

Vilka rekommendationerna är kan man läsa på Livsmedelsverkets hemsida. När det gäller barn är de kortfattat att inte äta ris oftare än fyra tillfällen per vecka samt att barn under sex år inte ska äta riskakor eller dricka risdryck. När man gör ris bör man koka det i ett stort överskott av vatten som sedan hälls bort, då minskas arsenikhalten med mer än hälften. Fullkornsris innehåller generellt mer arsenik än vitt ris, eftersom arseniken framför allt ansamlas i skalet.

Arsenik finns naturligt i jorden och därför gäller rekommendationerna även ekologiskt ris. För egen del äter vi inte ris särskilt ofta så för oss innebär det ingen skillnad alls. I mitt tidigare inlägg skrev jag om vikten av att variera kosten och att jag helst även varierar vilket märke jag köper när det gäller produkter som vi äter mycket av. På så sätt minskas risken för att exponeras för ohälsosamma ämnen, oavsett om det handlar om arsenik eller något annat. Livsmedelsverket uttrycker sig så här:

… det är alltid bra att variera maten och inte ensidigt äta mycket av en viss produkt. Små barn är känsligare än större, eftersom de väger mindre och därför får i sig mer arsenik per kilo kroppsvikt

 

COOP Danmark slutar sälja micropopcorn

I måndags beslutade sig COOP Danmark för att sluta sälja micropopcorn. Anledningen är att påsarna som popcornen poppas i innehåller perfluorerade ämnen som enligt forskare är hormonstörande och kan öka risken för cancer och missfall samt medföra ett försvagat immunförsvar.

COOP Danmark har försökt att, tillsammans med leverantörerna, hitta ersättare till dessa ämnen men när det inte lyckats stoppar de helt enkelt försäljningen till dess att det finns säkra alternativ på marknaden. COOP Danmarks pressmeddelande finns att läsa här.

micropopcorn
”Naturliga ingredienser” står det på kartongen från OLW. Nja, inte efter poppningen iallafall…

I Danmark väljer alltså COOP att stoppa försäljningen eftersom det inte finns några alternativ till dessa förpackningar på marknaden. I Sverige använder COOP samma argument för att fortsätta sälja förpackningar med perfluorerade ämnen. Så här skriver pressansvarig Louise Stephan vid COOP Sverige till TT:

Vad vi känner till finns det i dag inte något förpackningsalternativ för mikropopcorn, men vi välkomnar en sådan utveckling. Alla varor vi säljer följer gällande lagstiftning. I dag finns inte något beslut om att Coop i Sverige ska sluta sälja mikropopcorn.

Det här med att produkterna följer gällande lagstiftning och alltså håller sig inom EU:s gränsvärden, kommenteras i det danska pressmeddelandet så här av en dansk forskare:

Vår forskning tyder på att EU:s gränsvärden är för höga, men det tar lång tid att få dem sänkta. Därför anser jag att Coops frivilliga initiativ är utmärkt.

Vi får väl se hur det blir i Sverige. Det bästa vi kan göra är att låta bli att köpa micropopcorn och istället ta fram grytan och poppa själva. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om just detta att poppa själv och att undvika micropopcorn (läs inlägget här). Numera finns den ekologiska popmajsen från Urtekram även att köpa i vår konsumbutik.

Popcorn
Ekologisk popmajs från Urtekram

Välj stearinljus till myset, undvik paraffin

Ljus

Vet du vad dina ljus är gjorda av? I dagligt tal brukar vi säga stearinljus om alla levande ljus, men det vanligaste är faktiskt att ljusen inte är gjorda av stearin, utan av paraffin. Stearin görs av animaliska och vegetabiliska fetter medan paraffin görs av fossil olja.

Det finns två anledningar till att vi bör välja stearin och avstå från paraffin. Det första är vår hälsa. Vid en fullständig förbränning bildas bara koldioxid och vatten. Men eftersom temperaturen inte är tillräckligt hög för att förbränningen av paraffinljus ska vara fullständig, avges exempelvis ämnena toluen och bensen till omgivningen. Ämnen som kopplas till både cancer och astma. Stearin är ett renare och bättre val. Bäst är det att välja vita stearinljus eftersom färgen skapas med hjälp av metaller och andra kemikalier. Oavsett ljustyp ska man placera ljuset så att det brinner stabilt och inte sotar eftersom det också försämrar inomhusluften.

Den andra anledningen till att undvika paraffinljus är vår miljö och vårt klimat. Paraffin är en produkt som kommer från fossil olja. Cirka 18 000 ton ljus förbrukas i Sverige varje år och av dem är cirka 15 000 ton gjorda av paraffin. Koldioxidutsläppen från dessa paraffinljus motsvarar utsläppen från 15 000 bensinbilar (med årlig bensinförbrukning på 1500 liter). Stearin däremot kommer från animaliska eller vegetabiliska fetter och är därför ett betydligt bättre val även ur denna aspekt. Välj helst ljus märkta med Svanen, då uppfyller de även ett antal krav avseende exempelvis sotbildning, tungmetaller, färgämnen och dofter.

Även en så enkel sak som att köpa och tända mysiga ljus där hemma, kräver alltså medvetenhet och kunskap hos oss konsumenter för att vi ska kunna göra bra val för hälsa och miljö. Hur mycket av ansvaret är rimligt att lägga på oss konsumenter, den så kallade konsumentmakten? Man kan ju fundera på varför produkter som är dåliga för hälsa och miljö ska tillåtas överhuvudtaget.

Sammanfattning: Läs vad ljusen innehåller och köp bara ljus av 100% stearin. Lite dyrare men bättre för dig och vår miljö!

I morgon kommer ett inlägg om värmeljus (finns nu att läsa här). Där finns det även andra problem, men också lösningar.

Att välja ekologisk julskinka

I helgen hade vi vänner på besök. Jag griljerade en julskinka som vi sedan åt på macka, det godaste sättet att äta julskinka på om du frågar mig. Det ekologiska alternativ jag hittade, var en färdigkokt skinka från COOP Änglamark.

Torfolks grisar
Grisar på Torfolk gård

I Sverige har vi en tradition av att tillsätta nitrit i julskinkan (och andra charkprodukter). Syftet med nitrit är att minska tillväxten av bakterien Clostridium botulinum samt att det gör köttet rosa. KRAV tillåter inte nitrit, eftersom det ökar risken för cancer hos oss som äter det. Därför är det flesta ekologiska julskinkor som säljs inte KRAV-märkta, utan endast märkta som EU-ekologiskt. Uppfödningen kan ändå vara KRAV-godkänd och då brukar det stå att det är skinka från KRAV-grisar, men KRAV-märket får inte användas eftersom nitrit gör att slutprodukten inte är KRAV-godkänd.

Vill man undvika nitrit så har KRAV en lista över de butiker som säljer KRAV-julskinka (se denna länk). Tyvärr finns det ingen butik i närheten av mig. Jag kommer därför fråga i min butik om de inte kan ta hem KRAV-märkt skinka. Är vi många som gör det så kommer antalet butiker som tar hem dem att öka. Det näst bästa alternativet är att köpa en svensk ekologisk julskinka (Ej KRAV-märkt), där köttet helst ska komma från KRAV-grisar.

Ett tips är också att du inte väntar för länge med att köpa din ekologiska skinka, tidigare år har jag råkat ut för att de tagit slut.

Kemikalier i kläder

Kemikalieinspektionen har publicerat en rapport över risker med kemikalier i textilier. Det är ingen upplyftande läsning men jag har ändå tagit del av den och nedan kommer en liten sammanfattning. Vill du ta del av rapporten i sin helhet hittar du den här.

Kläder

I Sverige konsumerar vi 14 kg textilier per person och år. Statistik från EU visar på en genomsnittlig konsumtion över 19 kg. Kläder utgör två tredjedelar av den totala mängden textilier. Andra siffror visar att privatpersoners konsumtion av kläder och skor ökade med 40 % i Sverige under perioden 2002-2012. För varje kilo textil som produceras behövs tre kilo kemikalier! Totalt identifierade Kemikalieinspektionen 2400 kemikalier som används i tillverkningen av textilier, av dessa utgör cirka 10 % en potentiell risk för människors hälsa.

Vissa kemikalier tillsättts för ett givet syfte och ska finnas kvar i produkten under dess livstid, till exempel färgämnen, flamskyddsmedel, impregneringar och antibakteriella medel. Andra kemikalier är rester från tillverkningen av tyget och tillför ingen egenskap till tyget, till exempel lösningsmedel, syror, bekämpningsmedel och formaldehyd. Oavsett varför kemikalien hamnat i tyget så finns det i båda grupperna ämnen som är skadliga för hälsa och miljö.

De identifierade direkta azofärgämnena har egenskaper som är associerade med en ökad risk för cancer och fosterskadande effekter, medan de identifierade syraazofärgämnena och doftämnena har egenskaper som är associerade med en ökad risk för allergi.

Vi människor exponeras för dessa kemikalier och tar upp dem via huden, munnen eller genom inandning. Att huden kan ta upp kemikalier från kläder är inte så konstigt och detta är för de flesta människor den huvudsakliga exponeringen. Upptag genom munnen är kanske inte så vanligt förutom för en liten typ av människor, våra barn. De stoppar kläder och andra textilier i munnen och suger på så sätt i sig kemikalierna.

Direkta och syrafärgämnen är löst bundna till textilfibrer och i synnerhet små barn, som suger eller tuggar på textilier, kan vara utsatta i hög grad.

Dessutom kryper de omkring och får damm på händerna som sedan stoppas i munnen. Dammet i våra hem kommer bland annat från fibrer som lossnat från kläder och andra textilier. Exponering genom inandning är mest aktuellt för dem som jobbar inom textilbranschen då ämnen till största del avges då produkten är ny.

Rapporten är en redovisning av ett regeringsuppdrag till Kemikalieinspektionen om att sammanställa en rapport om riskerna för hälsa och miljö med farliga kemikalier i textilier. Den ”ska kunna utgöra ett underlag för fortsatt riskbegränsning och utveckling av regler inom EU om farliga kemikalier i textilier” och har inte oss konsumenter som målgrupp. Den ger därför inga egentliga tips och råd kring hur du och jag kan undvika eller minska exponeringen för dessa ämnen. Därför återkommer jag med ett inlägg i morgon om vad vi kan göra för att minska vår exponering.