Taggad: flamskyddsmedel

Laga inte datordelar i ugnen

Tidningen Ny teknik skriver i sitt senaste nummer om hur man kan fixa skadade moderkort genom att ugnsbaka dem i 200 grader. Att reparera sina saker i stället för att köpa nytt är bra ur miljösynpunkt. Men att använda en hushållsugn för att hetta upp elektronik känns mindre lämpligt. Elektronik innehåller ohälsosamma kemikalier, exempelvis flamskyddsmedel och tungmetaller, som avges vid upphettning. Du kommer både andas in dem när du öppnar ugnsluckan och ugnen kommer att kontamineras. Jag tycker det är olämpligt och oansvarigt av Ny teknik att inte ens nämna den risken. Ett förtydligande vore på sin plats.

Moderkort

Nej, hushållen är inte större miljöbov än industrin!

Idag rapporterar tidningar och TV om att det inte längre är industrin som är den stora miljöboven (DN 10/10-2014).

Hushållen, med sin aningslösa hantering av farligt damm, utgör idag en allt större risk för naturen.

Jag blir så förbannad! Okej, hushållen spolar ned damm som innehåller farliga ämnen i avloppet. Vill hushållen ha farliga ämnen i sitt damm? Nej, troligtvis inte. Varför är då dammet farligt? Jo, för det innehåller kemikalier som utsöndrats från saker vi har i hemmet. Det handlar om flamskyddsmedel från hemelektronik, mjukgörare från plastleksaker och plastgolv och ämnen som ska göra produkter smuts-, fett- och vattenavvisande.

Visst, det här är helt klart kemikalier som inte hör hemma i avloppet. Men de hör inte hemma i vårt damm heller. Därför är det viktigt att damma ordentligt hemma, speciellt när man har små barn (läs tidigare inlägg). Att då säga att hushållen är större miljöbovar än industrin blir lite makabert. För vem har producerat sakerna som avger kemikalierna tror ni?

Kemikalier i kläder

Kemikalieinspektionen har publicerat en rapport över risker med kemikalier i textilier. Det är ingen upplyftande läsning men jag har ändå tagit del av den och nedan kommer en liten sammanfattning. Vill du ta del av rapporten i sin helhet hittar du den här.

Kläder

I Sverige konsumerar vi 14 kg textilier per person och år. Statistik från EU visar på en genomsnittlig konsumtion över 19 kg. Kläder utgör två tredjedelar av den totala mängden textilier. Andra siffror visar att privatpersoners konsumtion av kläder och skor ökade med 40 % i Sverige under perioden 2002-2012. För varje kilo textil som produceras behövs tre kilo kemikalier! Totalt identifierade Kemikalieinspektionen 2400 kemikalier som används i tillverkningen av textilier, av dessa utgör cirka 10 % en potentiell risk för människors hälsa.

Vissa kemikalier tillsättts för ett givet syfte och ska finnas kvar i produkten under dess livstid, till exempel färgämnen, flamskyddsmedel, impregneringar och antibakteriella medel. Andra kemikalier är rester från tillverkningen av tyget och tillför ingen egenskap till tyget, till exempel lösningsmedel, syror, bekämpningsmedel och formaldehyd. Oavsett varför kemikalien hamnat i tyget så finns det i båda grupperna ämnen som är skadliga för hälsa och miljö.

De identifierade direkta azofärgämnena har egenskaper som är associerade med en ökad risk för cancer och fosterskadande effekter, medan de identifierade syraazofärgämnena och doftämnena har egenskaper som är associerade med en ökad risk för allergi.

Vi människor exponeras för dessa kemikalier och tar upp dem via huden, munnen eller genom inandning. Att huden kan ta upp kemikalier från kläder är inte så konstigt och detta är för de flesta människor den huvudsakliga exponeringen. Upptag genom munnen är kanske inte så vanligt förutom för en liten typ av människor, våra barn. De stoppar kläder och andra textilier i munnen och suger på så sätt i sig kemikalierna.

Direkta och syrafärgämnen är löst bundna till textilfibrer och i synnerhet små barn, som suger eller tuggar på textilier, kan vara utsatta i hög grad.

Dessutom kryper de omkring och får damm på händerna som sedan stoppas i munnen. Dammet i våra hem kommer bland annat från fibrer som lossnat från kläder och andra textilier. Exponering genom inandning är mest aktuellt för dem som jobbar inom textilbranschen då ämnen till största del avges då produkten är ny.

Rapporten är en redovisning av ett regeringsuppdrag till Kemikalieinspektionen om att sammanställa en rapport om riskerna för hälsa och miljö med farliga kemikalier i textilier. Den ”ska kunna utgöra ett underlag för fortsatt riskbegränsning och utveckling av regler inom EU om farliga kemikalier i textilier” och har inte oss konsumenter som målgrupp. Den ger därför inga egentliga tips och råd kring hur du och jag kan undvika eller minska exponeringen för dessa ämnen. Därför återkommer jag med ett inlägg i morgon om vad vi kan göra för att minska vår exponering.

Missbildade penisar

Andelen pojkar som föds med missbildad penis ökar. Hypospadi som missbildningen kallas har sedan 1990 ökat från 4,5 till 8 pojkar per 1000 födda. Det närmar sig alltså 1 procent av alla pojkar som föds i Sverige. Kända riskfaktorer sedan tidigare är enligt Dagens medicin låg födelsevikt, provrörsbefruktning och föräldrar från Asien, men ingen av dessa faktorer kan förklara orsaken till ökningen. En koppling mellan hypospadi och exponering för hormonstörande ämnen kan inte uteslutas men är inget som har studerats säger en av forskarna bakom studien, Anna Skarin Nordenvall.

Eftersom det inte omfattats av studien så kan forskarna självklart inte fastställa ett eventuellt samband mellan ökningen av missbildade penisar och exponering för hormonstörande ämnen. Dock är detta känt sedan tidigare, bland annat finns en rapport från världshälsoorganisationen WHO som du kan läsa mer om här. Arbetet med den rapporten har letts av professor Åke Bergman vid Stockholms universitet. Vilka är då dessa hormonstörande ämnen och hur exponeras vi? Några exempel på ämnen är ftalater, bromerade flamskyddsmedel, bly och kvicksilver, men det finns massor av andra. Ett fåtal av dessa har förbjudits helt eller för vissa specifika användningsområden. De andra finns i vår vardag och vi måste själva välja bort dem, så illa är det. Det finns all anledning att återkomma till detta i kommande inlägg här på bloggen men det finns också en del böcker för den som är intresserad. En bok som jag och min sambo läser just nu är Förgiftad, av Rick Smith och Bruce Lourie. Hittade en intervju med den ene av författarna med rubriken ”Man ska inte behöva vara kemist för att handla till sina barn”. Nej, det borde man inte behöva vara men ibland känns det så. Och det är inte bara vad man köper till sitt barn, fostret är utsatt för dessa ämnen redan under graviditeten.

Ett syfte till att jag startade den här bloggen var att dela med mig av kunskap och erfarenheter som jag fått på vår resa mot en mer giftfri, ekologisk och hållbar vardag. Därför kommer jag garanterat att återkomma till problematiken kring alla dessa oönskade och skadliga kemikalier och hur vi åtminstone kan minska dem i vår omgivning. Vi kan inte göra något åt det som redan har skett, men vi kan påverka det vi utsätter oss själva och våra barn för i framtiden!

Toxic hot seat

Här kommer ett filmtips för en regnig dag, eller en dag då det är för varmt att vara ute…

Toxic hot seat är en amerikansk dokumentär från 2013 som handlar om de flamskyddsmedel som används i exempelvis möbler, andra textilier, byggnadsmaterial och elektronik. Den handlar inte bara om dess risker utan man får också följa kampen mot flamskyddsmedel i USA. Det är en intressant och skrämmande film som jag kan rekommendera. Inte minst visas hur starka intressen från industrin påverkar beslutsfattare och hur de vilseleder både politiker och allmänheten.

Har du tillgång till HBO så finns filmen i deras utbud, det var där jag såg den. Annars kan biblioteket vara ett tips, de har ofta filmer att låna ut gratis eller till låg kostnad. Om du klickar på bilden nedan så kommer du till filmens hemsida, där kan du se en trailer.

Toxic hot seat

Kräv en giftfri förskola, nu!

Operation giftfri förskola

Jag har bävat inför den dag som sonen ska börja på förskola. Jag ser framför mig en lokal med PVC-mattor, fylld med massa plastleksaker, ett vilorum med madrasser impregnerade med bromerade flamskyddsmedel och sen lite besprutade oekologiska grönsaker till lunch. Spelar det någon roll att man gör bra och medvetna val hemma när de ändå förr eller senare sitter på förskolan och suger på en gammal plastfigur med okänt innehåll…

Men, det finns hopp! Många kommuner har börjat anta planer för hur de ska sanera förskolorna från giftiga material. Visst är det lite sjukt att vi hela tiden ska hålla på och fasa ut farliga ämnen, är det inte bättre att inte släppa in dem från början?! Det finns ju naturliga material som garanterat är ett sundare val. Men okej, nu när de är där behöver de saneras bort.

Även om många kommuner har påbörjat ett arbete så är det fler som inte har gjort det. Och där man påbörjat planering behöver man påminnas om att även skrida till handling, och att det ska gå fort. Därför är det suveränt att Naturskyddsföreningen igår presenterade två rapporter som gör det lättare för oss föräldrar, förskolorna och kommunerna. Naturskyddsföreningen har verkligen varit produktiv den senaste tiden, i förrgår kom rapporten ”Allt du (inte) vill veta om plast” som jag skrev om i ett inlägg.

Den första av de två rapporterna riktar sig till förskolor och föräldrar (finns att läsa här). Även om den ingår i projektet kring giftfria förskolor så ger den bra information som man har nytta av även om barnen inte är på förskola.

Den andra rapporten riktar sig till kommunerna och ger dem konkreta råd vilka prylar som är okej, vilka som ska rensas ut samt vilka kriterier man bör använda vid upphandlingar (rapporten finns att läsa här).

Nu finns inga ursäkter mer” skriver Naturskyddsföreningen när de presenterar de båda rapporterna och jag kan inte annat än hålla med. Men jag tror ändå att vi alla som tycker detta är viktigt måste påminna i vår kommun. Prata med dina barns förskollärare, ring till deras chef på kommunen, skriv på kommunens facebooksida och fråga när de tänker agera. Tipsa dem om Naturskyddsföreningens rapporter. Du kan säkert komma på många fler sätt att påverka? Dessutom är det valår, fråga politikerna vad de anser, det är de som beslutar om inriktning och pengar till kommunens verksamheter. Poängen är att alla dessa beslutsfattare på alla nivåer i kommunen måste fatta att det är viktigt!

Vem vet, när det är dags, kanske jag kan lämna sonen på förskolan utan att behöva oroa mig för vad han får i sig under dagarna…

Allt du (inte) vill veta om plast

Skärmavbild 2014-06-09 kl. 20.37.01

I dag presenterade Naturskyddsföreningen sin nya rapport ”Allt du (inte) vill veta om plast”. Jag tycker det är jättebra att Naturskyddsföreningen driver på i kemikaliefrågorna, det behövs verkligen!

Förutom att nästan all plast tillverkas av olja, vilket i sig är dåligt för vårt klimat, så tillsätts andra kemiska ämnen i plasten för att ge den de egenskaper man vill ha. Det kan vara mjukgörare för att göra plastleksaken mjuk eller flamskyddsmedel för att minska risken att den ska brinna. Dessa ämnen utsöndras sedan från plasten och tas upp av oss människor. Barn som tycker om att stoppa sakerna i munnen blir extra utsatta och dessutom är deras små kroppar känsligare. Kemikalierna fastnar också i dammet på våra golv, där sedan barnen kryper runt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är en bra åtgärd att våttorka golvet ofta.

I bilaga 1, ”Om plast och miljögifter i barns vardag”, finns en bra genomgång av vilka de farligaste ämnena är, var de finns, var barnen får dem i sig och vad du kan göra åt det. Denna borde alla föräldrar läsa, tycker det är helt otroligt att det inte pratas om detta på MVC/BVC!

Skötbäddar i PVC lyfter Naturskyddsföreningen upp som ett varnande exempel. Detta är något som vi råkade köpa, men som vi lämnade tillbaks när misstaget upptäcktes (se Skötbäddar i PVC). Naturskyddsföreningen har i samband med att rapporten släpptes också publicerat en lista över Värstingplaster, gummin och tillsatser som bör undvikas.

Visst kan man tycka att det som får säljas i butikerna borde vara ok och att vi konsumenter inte skulle behöva vara så pålästa. Men så ser inte verkligheten ut och därför är det viktigt att vi blir medvetna och kunniga kring problematiken. Rapporten finns att läsa på denna länk. Du kan också läsa mer om rapporten på Naturskyddsföreningens hemsida.