Taggad: kandidatförteckningen

Farliga kemikalier hittade i hemelektronik, här är listan!

exclam

Idag offentliggjorde Kemikalieinspektionen resultatet av olika tillsynsprojekt de genomfört under 2014 och 2015. Av 106 analyserade elektronikprodukter innehöll 43 av dem förbjudna ämnen i halter över gränsvärdena i lagstiftningen. Över 40 % av produkterna!

Jag har flera gånger bloggat om att lagstiftningen inte är tillräcklig hård och att vi konsumenter i väntan på skärpta lagar måste vara noga med vad vi köper. Men vad spelar lagens krav för roll när det som säljs inte ens lever upp till den nivån.

Det som gjorts är stickprovskontroller och det intressanta är hur stor del av produkterna som faktiskt är olagliga. För dig som är intresserad av att veta vilka produkter som innehåller farliga kemikalier och vem som har sålt dem har jag begärt ut en sammanställning från Kemikalieinspektionen; Lista på produkter och företag. Där ser du också vilka som testats och inte gav utslag för de aktuella ämnena.

Här hittar du nyheten på Kemikalieinspektionens hemsida.

EU-dom ger bättre kemikalieinformation

Förra veckan kom en dom från EU-domstolen som är ett steg i rätt riktning. Det handlar om företagens skyldighet att informera om en vara innehåller mer än 0,1 % av ett ämne som är upptaget på den så kallade kandidatförteckningen över särskilt farliga ämnen. Det har funnits olika tolkningar för hur regeln ska tillämpas när en vara består av flera komponenter.

Nu har EU-domstolen slagit fast att gränsen på 0,1 % gäller för varje delkomponent på en vara. EU-kommissionen har tidigare gjort tolkningen att halten ska räknas på hela varan. Om en cykel har ett handtag som innehåller mer än 0,1 % av en farlig kemikalie, t.ex vissa ftalater som används för att göra plasten mjuk, så omfattas den numera av reglerna. Tidigare skulle halten vara 0,1 % av hela cykelns vikt, vilket blir en avsevärd skillnad.

Ett lätt delkomponent som ett cykelhandtag skulle med det gamla sättet att räkna kunna innehålla jättehöga halter av farliga ämnen för att det sitter på en tung cykel. Men för den som kommer i kontakt med handtaget spelar det ju ingen roll om det sitter på en tung cykel eller en skruvmejsel, kemikalien är lika hälsofarlig oavsett.

Vill du veta mer om rättigheten att få reda på om en vara innehåller en kemikalie som finns på kandidatförteckningen, så kan du läsa om det här. Regelverket är fortfarande inte bra men med denna dom blev det åtminstone lite mindre dåligt.

Våga fråga!

Borde inte vi konsumenter få veta om en vara innehåller ett farligt ämne? Det kan man tycka men så är tyvärr inte EU:s kemikalieförordning REACH utformad. Inom REACH finns den så kallade kandidatförteckning där särskilt farliga ämnen listas efter beslut av den Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. Men den som säljer en vara är alltså inte skyldig att meddela att varan innehåller ett särskilt farligt ämne. Istället är det upp till oss konsumenter att fråga, då är nämligen butiken skyldig att meddela vilka ämnen på kandidatförteckningen som finns i en koncentration över 0,1 % samt information om hur varan hanteras på ett säkert sätt.

Jag tycker det är heltokigt. Från producent och nedåt i kedjan ska det finnas information om vilka av dessa ämnen som varan innehåller, men den behöver inte meddelas till konsumenten om inte han eller hon ställer en direkt fråga. Som om eventuellt alkoholinnehåll i en dryck inte skulle anges på flaskan utan du vore tvungen att fråga för att få veta.

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om Kemikalieinspektion kontroll av plastprodukter där hälften av de analyserade varorna innehöll särskilt farliga ämnen från kandidatförteckningen (summering och länkar till alla inlägg hittar du här). Det vi som konsumenter kan göra är alltså att fråga och det finns en blankett framtagen av Kemikalieinspektionen som man kan använda.

Ja, det är sjukt att vi ska behöva fråga för att få veta om det vi köper innehåller farliga ämnen. Men nu när reglerna är som de är, borde vi kanske använda den möjlighet vi ändå har. Genom att använda blanketten för att fråga butiken skapas förhoppningsvis en medvetenhet hos butikerna kring dessa frågor. Om de får massor av förfrågningar blir det ohanterbart för dem och det enda rimliga sättet att hantera det skulle bli att ange farliga ämnen direkt på varan. Vilket jag tror skulle leda till en ökad strävan att inte använda dessa ämnen i produkterna.

Så låt oss våga fråga! Känner man sig inte bekväm med att fråga i butiken kan man ju alltid maila sin fråga.

Varannan testad plastprodukt innehöll farliga ämnen

Kemikalieinspektionen har testat 62 olika sorters plastprodukter som handväskor, pennskrin, plånböcker och fodral till mobiltelefoner. De analyserade om de innehöll kortkedjiga klorparaffiner, vissa ftalater och blysalter. Dessa ämnen finns med på EU:s lista över särskilt farliga ämnen, den så kallade kandidatförteckningen. Hälften av de undersökta produkterna innehöll något av dessa hälso- och miljöfarliga ämnen!

Plastprodukter
Dessa plastprodukter har ingen koppling till undersökningen

16 varor innehöll höga halter av kortkedjiga klorparaffiner och 11 varor innehöll dem i låga halter. Dessa klorparaffiner är förbjudna inom EU eftersom de är skadliga för vattenlevande organismer samt mycket långlivade och de bryts inte ned i naturen.

På de 62 produkterna gjordes 66 analyser av förekomst av ftalaten DEHP. I 32 av dessa analyser förekom ftalaten i höga halter. DEHP är hornmonstörande och kan skada fortplantningsförmågan. DEHP är förbjudet i leksaker och barnavårdsprodukter om halten överskrider 0,1 % (1000 ppm). De produkter som testats är inte leksaker eller barnavårdsprodukter, men som alla föräldrar känner till så vill små barn smaka på det mesta, inte bara på det som definieras som leksak eller barnavårdsprodukt. Därför är det mycket oroande att pappas mobiltelefonfodral och storebrors pennskrin kan innehålla skadliga halter av ftalater som den lilla smaskar i sig.

Kemikalieinspektionen publicerar inte vilka produkterna är som nu dras tillbaka från marknaden, eller vilka produkter som innehöll ftalater. Men eftersom uppgifterna är offentliga har ”kemikaliegruppen” vid Naturskyddsföreningen i Karlstad tagit del av dem och publicerat dem på sin hemsida. Här kan du ta del av den fullständiga listan över testade produkter och resultat. Försäljningen av de varor som innehöll de förbjudna kortkedjiga klorparaffiner har stoppats av företagen. De som innehöll ftalater är (tyvärr) inte förbjudna enligt lag eftersom de inte är leksaker eller barnavårdsprodukter, så de produkterna kan företagen fortsätta att sälja.

Det Kemikalieinspektionen gjort är ett stickprov och det finns ju hur mycket plastprodukter som helst på marknaden. Men resultatet visar att vi kan misstänka att varannan mjuk plastprodukt innehåller höga halter av hormonstörande ftalater. Det är skrämmande och något som vi måste förhålla oss till. När du kollar i listan kan det vara bra att komma ihåg att för leksaker och barnavårdsprodukter (saker som barn förväntas smaka på) är högsta tillåtna halt 1000 ppm. En Hello kitty-handväska som testades innehöll 55 000-66 000 ppm!

Ja, det är lätt att nedslås av detta resultat. Hemma hos oss far sonen runt och ska undersöka allt som han får tag på. Hur mycket får han i sig av dessa skadliga kemikalier när han provsmakar på en elsladd? Men vi får istället för att stoppa huvudet i sanden försöka göra något bra av det, på flera plan. I vår vardag kan vi minimera plasten och välja tillverkare som garanterar ett bra innehåll när vi ändå köper plast. I ett större sammanhang så kan vi höja våra röster och göra klart för våra politiker att vi vill ha lagstiftning som förbjuder dessa farliga ämnen och som gör det kännbart för de företag som ändå säljer dem. Och även i det stundande valet är det viktigt att ha med dessa frågor. Både lokalt, där det bland annat bestäms vad våra barn ska utsättas för i förskola och skola, och i riksdagen där våra lagar stiftas. Jag hoppas en kommande regering också satsar mer pengar på Kemikalieinspektionen så att de kan göra ännu fler marknadskontroller som denna i framtiden.

Låt oss hjälpas åt att sprida till våra vänner, kollegor och släktingar hur illa det är. När ännu fler börjar ifrågasätta rimligheten i vad vi utsätter oss själva och våra barn för kommer trycket att öka på politiker och företagen. För det kan ju inte få fortsätta vara på det här viset.