Taggad: o-kemi

Kemikaliedeprimerad

Ekomamman gästbloggar:

För fyra år sedan hade jag inte en enda ekologisk matvara i kylskåpet. Jag städade badrummet med medel som framkallade nysattacker. Jag tvättade ansiktet varje kväll med någon hypereffektiv rengöringsgel som fick det att svida i skinnet. Jag färgade eller blekte håret om vartannat, körde plastlådor med mat i micron och sopsorterade någon gång ibland. Jag reflekterade inte för en sekund över om de leksaker och kläder jag köpte åt brorsbarnen var fria från gifter och kemikalier.

Förändring sker sällan över en natt och jag förändras fortfarande. Det finns hela tiden upptäckter att göra. Att fruktdisken i affären är proppfull av bekämpningsmedel. Att mjukplasten har sina mjuka egenskaper till följd av miljö- och hälsofarliga ämnen. Att den enorma industrin som finns kopplad till leksaker och andra barnartiklar handlar om de stora vinsterna och dit räknas inte barnens hälsa och framtid.

Sonen föddes för ett år sedan. Jag är väldigt glad över att jag hade hunnit en bit på min ekoresa vid den tidpunkten. Och att vi, jag och min sambo, tack vare kunskap och medvetna val har kunnat skydda honom från åtminstone en liten del av det osynliga kemikaliehav som så många helt vanliga mammor, pappor och barn helt ovetande simmar i.

Ändå känns det så långt ifrån tillräckligt. Vad innehåller vår soffa som han dagligen busar i? Hur skadligt är det att han suger på selens axelskydd när han sitter i vagnen? Vad har jag, under nästan 30 år som helt omedveten, utsatt mig för och vid graviditet och amning fört vidare till honom?

Det finns så enormt många frågor och så väldigt få svar. Vi kan skydda våra barn, det mest värdefulla vi har, med cykelhjälmar, flytvästar och bilbarnstolar. Men mot alla gifter då? Det vi inte ser. Där skadan inte är omedelbar och inte går att koppla till en enskild händelse vi råkat ut för. Vilket också gör det så svårt. En nappflaska i glas, vilken skillnad gör det egentligen när dammet i hemmet är så giftigt att vi bidrar till miljöförstöring genom att spola ner det i avloppet.

Jag ber om ursäkt för detta bedrövligt nedslående inlägg men jag är kemikaliedeprimerad idag. Imorgon fortsätter jag ekoresan och strävan efter att hitta flytvästar, cykelhjälmar och bilbarnstolar som skyddar mot gift. Sen vill jag ha Nobelpriset i o-kemi.

WP_20140620_001