Taggad: plast

Giftig plastmatta säljs i Sverige

Återigen har det visat sig att produkter som säljs till konsumenter innehåller mer farliga kemikalier än vad som är tillåtet enligt dagens regelverk. Denna gång handlar det om en plasttrasmatta från företaget Trademax som innehåller kortkedjiga klorparaffiner i olagliga mängder. Dessutom innehåller mattan höga halter av den hormon- och reproduktionsstörande ftalaten DEHP samt fyra gånger så mycket bly som kommer vara tillåtet när nya regler träder i kraft nästa år.

En matta i till exempel ett barnrum utsätts för ständig nötning och kan läcka, vilket gör att ftalater hamnar i dammet och i inomhusluften.

Citatet ovan kommer från Karin Alkell, inspektör på Kemikalieinspektionen (artikel i SvD).

Det här är ämnen som vi inte vill ha i våra hem. Anmärkningsvärt är att den aktuella mattan fortfarande säljs på Trademax hemsida, med 73% rabatt för den som är sugen.

plastmatta2
Skärmavbild från Trademax hemsida 2015-07-09

Problemet är att det inte bara handlar om denna matta. Jag har upprepade gånger redogjort för liknande avslöjanden, stavmixrar som läcker klorparaffiner, ftalater och bly i produkter av mjukplast, perfluorerade ämnen i micropopcorn, bly kadmium och kvicksilver i smycken och PFOS i barnskor. Listan kan tyvärr göras allt för lång. Och hur det ser ut i de produkter som inte har kontrollerats, det har vi ingen aning om men trenden är tydlig. Produkter som säljs i Sverige innehåller ohälsosamma kemikalier utan att vi får reda på det.

Är det inte dags för fler kontroller kombinerat med hårdare lagstiftning?

Uppdatering 2015-07-09 kl 13:49: Nu har den aktuella mattan ”Caro” tagits bort från Trademax hemsida.

Hur gör man när barnet får leksaker med tveksamt kemikalieinnehåll?

När man själv blivit medveten om problemet med alla kemikalier i barnens vardag är det lätt att bäva inför present- och julklappsöppningar. För även om du och jag väljer att köpa leksaker som inte innehåller dessa kemikalier med farliga egenskaper, innebär det inte att släktingarna gör det. Vi har försökt att förklara för vår omgivning hur vi tänker och varför det är viktigt, men det är inte alltid lätt att nå ända fram. Det är kanske inte så konstigt, de är vana att gå till leksaksaffären och köpa något som ser roligt ut, utan att behöva tänka på vilken plast det är och vad den kan innehålla. Det är ibland svårt även för mig att sätta nivån för vad som är okej och inte, och då är jag ändå föräldern som är förhållandevis engagerad och påläst i frågan.

Hur gör man då när barnet får en present som man inte tycker är okej? Det finns flera alternativ, här är tre: 1) Tackar snällt och låter barnet leka med den. ”Hen har ju fått den i present, då måste hen också få leka med den”. 2) Tackar snällt och när gästerna gått ställs leksaken upp på vinden. 3) Tackar, men förklarar att presenten inte känns helt rätt och varför den inte gör det. ”Mjuk plast innehåller olika slags hormonstörande kemikalier, exempelvis ftalater”.

Innan jag väljer ett alternativ skulle jag börja med att fråga mig varför den inte är okej. Ingenting är svart eller vitt, för mig finns det även en gråskala för hur bra eller dålig en produkt är. Sedan skulle jag också fundera på hur ofta och på vilket sätt barnet kommer att leka med den. För mig är det stor skillnad på en produkt som barnet använder ofta och har nära sig, jämfört med en produkt som används sällan och som inte kommer i direkt kontakt med hud eller mun. Jag bedömer inte en pulka med lika kritiska ögon som en bitring, för att ta två ytterligheter.

Jag ska ge ett exempel från sonens ettårskalas. Mina föräldrar kom med ett stort paket, jag hade ingen aning om dess innehåll. Jag har under lång tid försökt förklara att det är ett problem med leksakers innehåll och att man inte kan tänka, ”men vore det farligt skulle det inte få säljas”. Bara för att något inte är (eller hunnit bli) förbjudet, innebär det inte att det är hälsosamt. Finns många historiska exempel med asbets, DDT o.s.v. När sonen, med en del hjälp av oss vuxna, öppnar paketet innehåller den en trehjulig motorcykel i plast. Min första reaktion är, hur svårt ska det vara att förstå. Men sedan ser jag att på motorcykelns handtag dinglar en etikett med miljömärket Svanen.

WP_20150113_008

De hade faktiskt försökt att göra ett bra val. Visst, jag skulle kanske köpt en liknande produkt i trä, men den här plastprodukten är ändå kontrollerad och certifierad enligt ett oberoende kontrollorgan. Den får enligt reglerna inte innehålla exempelvis ftalater, PVC eller parfym. Det finns också krav som berör miljöaspekter snarare än hälsoaspekter. Nu står den här i vardagsrummets hörn, sonens röd-blåa motorcykel. Den står där för att den var svanenmärkt och för att det inte heller är något som han suger eller biter på.

För att återkoppla till de olika alternativ jag listade tidigare. Jag skulle aldrig låta sonen leka med en tveksam produkt bara för att han fått den i present, hans hormoner vet väl inte hur han fick leksaken, de störs lika mycket oavsett. Alternativet att ställa upp en present på vinden kan tyckas fegt och omoraliskt, men jag tycker ändå att det kan vara ett vettigt alternativ om det inte känns rätt att ta upp problemet med givaren. Bättre är om det går att förklara varför man inte vill att barnet leker med den typen av leksaker och det finns kvitto som gör det möjligt att byta till något annat. Bäst är så klart om man förklarat sin ståndpunkt innan, så att man slipper dessa dilemman under och efter kalaset.

Ja, detta är ett svårt och känsligt område. Man vill inte vara otacksam och trampa någon på tårna. Samtidigt vill man inte att barnen utsätts för farliga ämnen och för mig är det självklart att det sistnämnda är det viktigaste.

Mjuk plast är tyvärr fortfarande lika farlig

Forskning vid Karlstads universitet visar nu att den mjukgörare (ftalaten DiNP) som ofta ersatt de förbjudna har samma farliga egenskaper för människor. Professor Carl-Gustaf Bornehag säger så här om situationen:

Man har plockat bort en mjukgörare och ersatt den med en annan och nu verkar det som att den har precis samma effekt som den gamla hade.

Det som forskarna har gjort är att mäta det anogenitala avståndet (AGD) på pojkar vid 21 månaders ålder och jämfört det med resultatet från deras mödrars urinprov i vecka 9-11 under graviditeten. Man fann ett starkt samband mellan mödrarnas exponering för DiNP och ett kortare AGD hos sönerna. Ett kortare AGD, d.v.s. ett kortare avstånd mellan anus och könsorganet, har koppling till försämrad reproduktionsförmåga och lägre testosteronhalt  hos vuxna män.

DiNP är idag förbjudet i leksaker som kan stoppas i munnen. Men undersökningen visar ju att problemet är större än så. För problemet är knappast att de blivande mammorna har lekt med fel leksaker, nej de har utsatts på andra sätt och det påverkar sedan bland annat deras söners förmåga att få egna barn. Det här visar på att det krävs krafttag mot kemikalierna i vår vardag. Vi kan inte nöja oss med att förbjuda ett ämne som efter åratal av forskning visat sig farligt, och sedan låta industrin använda en ny variant som förmodligen har lika dåliga hälsoeffekter.

En sak vi kan göra är att påverka våra politiker och göra det tydligt att vi inte vill ha det så här. Just nu har Naturskyddsföreningen en namninsamling mot bisfenoler, ett annat tillsatsämne i plaster, som jag skrev om igår (läs mer här).

En slutsats som jag drar av allt det här är, att det bästa är att helt undvika plast och att frågan är mycket större än vad vi köper för leksaker till våra barn.

Lekrum öppen förskola
Den här bilden tog jag vid besök på öppen förskola, massor av plast.

Akademibokhandeln har svarat, men frågor kvarstår…

Med anledning av Kemikalieinspektionens kontroll av plastprodukter skrev jag ett mail till Akademibokhandeln. Jag ville få svar på hur de ser på att båda produkterna från dem som analyserades visade sig innehålla farliga kemikalier. Nu har jag fått ett svar, som citeras nedan. Mitt mail med frågor kan du läsa här.

Tyvärr så hanterar de sanningen lite vårdslöst, det finns två sakfel eller möjligtvis förskönanden av hur det ligger till. Dessutom svarar de inte på den viktigaste frågan, hur de ska säkerställa att det inte finns andra varor som innehåller farliga kemikalier. För inte kan väl någon på allvar tro att övriga sortimentet är okej, när två av två analyserade varor innehöll något av dessa ämnen i höga halter. För att inte felaktigt anklaga någon så har jag dubbelkollat alla faktauppgifter med Kemikalieinspektionen. Hurra för offentlighetsprincipen! Här kommer först Akademibokhandelns svar:

Hej Per,

Under maj och juni testade Kemikalieinspektionen plastprodukter i ett flertal detaljhandelskedjor. Under dessa tester undersöktes flera av Akademibokhandelns varor. Två av dessa, ett pennfodral från leverantören Burde samt en kalender från leverantören Concess, visade sig innehålla otillåtna ämnen.

I enlighet med våra rutiner drog vi tillbaka produkterna från butikerna direkt Kemikalieinspektionen meddelade oss undersökningens resultat i juni. Vi hoppas förstås att andra återförsäljare av dessa produkter gjorde likadant.

I samband med Kemikalieinspektionens undersökning fick vi också tillfälle att avge ett yttrande till Kemikalieinspektionen, vilket vi gjorde direkt i juni.  I detta yttrande redogjorde vi för våra inköpsprocesser, vår strävan efter att etablera långa relationer, med seriösa aktörer, samt att vi i samtliga avtal både har en uppförandekod och en miljöbilaga som tydligt reglerar leverantörens ansvar i frågor kring socialt ansvar, arbetsrätt och miljölagstiftning. Efter vårt yttrande fick vi ett meddelande från Kemikalieinspektionen där de lät meddela att de mottagit vår redovisning och inte funnit några brister som ger anledning att vidta ytterligare åtgärder.

Vi ser givetvis allvarligt på den uppkomna situationen och tycker det är mycket olyckligt. Utöver våra avtal har vi också löpande en konstruktiv dialog med leverantörerna för att säkerställa att något liknande inte händer igen.

Med vänliga hälsningar,

Patrik

Jag skickade igår ett nytt mail till Akademibokhandeln av två anledningar. Dels tycker jag inte att de svarar på hur de tänker säkerställa att de inte har fler varor som innehåller farliga kemikalier, dels påstår de två saker som inte riktigt stämmer. Här kommer mitt svar:

Hej Patrik,

Tack för att du tog dig tid att svara på mitt mail. Ditt svar gör dock att jag måste ställa några kompletterande frågor och påståenden.

Jag tycker du på två ställen förskönar sanningen alternativt missförstått Kemikalieinspektionens kontroll och konsekvenserna av den.

För det första: Kemikalieinspektionen skickade två produkter från Akademibokhandeln på analys. En ”Tommy & Annika”-kalender och ett pennskrin. Ytterligare en produkt anskaffades men den skickades aldrig vidare på analys då den inte bestod av PVC. Alltså, 100 % av de analyserade plastprodukterna från Akademibokhandeln innehöll antingen kortkedjiga klorparaffiner eller ftalaten DEHP.

För det andra: Du skriver också att Kemikalieinspektionen ”lät meddela att de mottagit vår redovisning och inte funnit några brister som ger anledning att vidta ytterligare åtgärder”. Kemikalieinspektionen kommer att anmäla de företag som sålt produkter som innehåller kortkedjiga klorparaffiner till miljöåklagare (åtalsanmälan). Det Kemikalieinspektionen har gjort är att avsluta tillsynsärendet och överlämna det till åklagare, därför tycker jag du förskönar situationen något i ditt svar.

Både uppgifterna om vilka produkter som analyserats och de om anmälan till miljöåklagare har jag kontrollerat hos Kemikalieinspektionen, så de stämmer.

Tyvärr tycker jag inte heller att du svarar på den kanske viktigaste frågan. Hur vet ni att inte andra plastprodukter hos er innehåller dessa ämnen? Ni säljer exempelvis fortfarande pennskrin av plast från Burde, vad är sannolikheten för att det bara var just den modellen som Kemikalieinspektionen analyserade som innehåller de förbjudna kortkedjiga klorparaffinerna?

Mvh,

Per

Blir intressant att se om jag får något svar som gör mig trygg i att handla plastprodukter hos Akademibokhandeln igen. Jag har inte alltför stora förhoppningar, säkrast är att undvika de mjuka plastprodukterna. Återkommer…

Pennskrin
En produkt från samma leverantör (Burde) som den som innehöll det förbjudna ämnet

Varannan testad plastprodukt innehöll farliga ämnen

Kemikalieinspektionen har testat 62 olika sorters plastprodukter som handväskor, pennskrin, plånböcker och fodral till mobiltelefoner. De analyserade om de innehöll kortkedjiga klorparaffiner, vissa ftalater och blysalter. Dessa ämnen finns med på EU:s lista över särskilt farliga ämnen, den så kallade kandidatförteckningen. Hälften av de undersökta produkterna innehöll något av dessa hälso- och miljöfarliga ämnen!

Plastprodukter
Dessa plastprodukter har ingen koppling till undersökningen

16 varor innehöll höga halter av kortkedjiga klorparaffiner och 11 varor innehöll dem i låga halter. Dessa klorparaffiner är förbjudna inom EU eftersom de är skadliga för vattenlevande organismer samt mycket långlivade och de bryts inte ned i naturen.

På de 62 produkterna gjordes 66 analyser av förekomst av ftalaten DEHP. I 32 av dessa analyser förekom ftalaten i höga halter. DEHP är hornmonstörande och kan skada fortplantningsförmågan. DEHP är förbjudet i leksaker och barnavårdsprodukter om halten överskrider 0,1 % (1000 ppm). De produkter som testats är inte leksaker eller barnavårdsprodukter, men som alla föräldrar känner till så vill små barn smaka på det mesta, inte bara på det som definieras som leksak eller barnavårdsprodukt. Därför är det mycket oroande att pappas mobiltelefonfodral och storebrors pennskrin kan innehålla skadliga halter av ftalater som den lilla smaskar i sig.

Kemikalieinspektionen publicerar inte vilka produkterna är som nu dras tillbaka från marknaden, eller vilka produkter som innehöll ftalater. Men eftersom uppgifterna är offentliga har ”kemikaliegruppen” vid Naturskyddsföreningen i Karlstad tagit del av dem och publicerat dem på sin hemsida. Här kan du ta del av den fullständiga listan över testade produkter och resultat. Försäljningen av de varor som innehöll de förbjudna kortkedjiga klorparaffiner har stoppats av företagen. De som innehöll ftalater är (tyvärr) inte förbjudna enligt lag eftersom de inte är leksaker eller barnavårdsprodukter, så de produkterna kan företagen fortsätta att sälja.

Det Kemikalieinspektionen gjort är ett stickprov och det finns ju hur mycket plastprodukter som helst på marknaden. Men resultatet visar att vi kan misstänka att varannan mjuk plastprodukt innehåller höga halter av hormonstörande ftalater. Det är skrämmande och något som vi måste förhålla oss till. När du kollar i listan kan det vara bra att komma ihåg att för leksaker och barnavårdsprodukter (saker som barn förväntas smaka på) är högsta tillåtna halt 1000 ppm. En Hello kitty-handväska som testades innehöll 55 000-66 000 ppm!

Ja, det är lätt att nedslås av detta resultat. Hemma hos oss far sonen runt och ska undersöka allt som han får tag på. Hur mycket får han i sig av dessa skadliga kemikalier när han provsmakar på en elsladd? Men vi får istället för att stoppa huvudet i sanden försöka göra något bra av det, på flera plan. I vår vardag kan vi minimera plasten och välja tillverkare som garanterar ett bra innehåll när vi ändå köper plast. I ett större sammanhang så kan vi höja våra röster och göra klart för våra politiker att vi vill ha lagstiftning som förbjuder dessa farliga ämnen och som gör det kännbart för de företag som ändå säljer dem. Och även i det stundande valet är det viktigt att ha med dessa frågor. Både lokalt, där det bland annat bestäms vad våra barn ska utsättas för i förskola och skola, och i riksdagen där våra lagar stiftas. Jag hoppas en kommande regering också satsar mer pengar på Kemikalieinspektionen så att de kan göra ännu fler marknadskontroller som denna i framtiden.

Låt oss hjälpas åt att sprida till våra vänner, kollegor och släktingar hur illa det är. När ännu fler börjar ifrågasätta rimligheten i vad vi utsätter oss själva och våra barn för kommer trycket att öka på politiker och företagen. För det kan ju inte få fortsätta vara på det här viset.

Miljövänlig potta och potträning

Vi köpte en potta till sonen. Kanske tidigt, han är ju bara nio månader? Men den har faktiskt redan blivit använd till de båda aktiviteter som den är avsedd för :-)

Det finns garanterat hur mycket som helst skrivet om potträning, EC (Elimination Communication) etc. Jag läste lite om EC när sonen precis hade kommit men är ingen expert på något sätt. Tanken med att köpa en potta nu var att börja introducera pottan och se hur han reagerade på detta. Naturligtvis finns inga krav på prestation utan det ska vara något naturligt och roligt. Förhoppningen är att det inte ska bli en så stor grej som det ofta verkar bli när det ska ”pottränas”. Barn i Sverige har blöja allt längre och finns det något som är bra med det? Jag tycker inte det.

Det är inte helt ovanligt att det kissas när det byts blöja, så nu sätter vi honom på pottan en stund när blöjan åkt av. Och ibland, kanske var tredje gång eller så, har det kommit något i pottan.

Vad köpte jag för potta då? Det blev ingen iPotty. Jag köpte istället en som är gjorda av restprodukter i form av bambu och risskal. Den heter BecoPotty och jag beställde den från Lapland Eco Store, men den finns i andra nätbutiker med. Plast som är det vanligaste materialet i pottor har generellt tre nackdelar: 1) Basen för nästan alla plaster är olja vilket inte är bra för vårt klimat, 2) Plast kan innehålla tillsatser för att den ska få de egenskaper som efterfrågas (ex. ftalater och bisfenoler) 3) När produkten inte ska användas mer så bryts plast inte ner på ett enkelt sätt av naturen. Sonens potta är som sagt gjord av restprodukter, är fri från ohälsosamma kemikalier och kan grävas ned för att åter bli jord när den är färdiganvänd. Nackdelen är väl priset, den kostar som nio plastpottor från IKEA, men det är det värt för mig. Det finns så mycket andra onödiga produkter som jag inte köper…

BecoPotty

Allt du (inte) vill veta om plast

Skärmavbild 2014-06-09 kl. 20.37.01

I dag presenterade Naturskyddsföreningen sin nya rapport ”Allt du (inte) vill veta om plast”. Jag tycker det är jättebra att Naturskyddsföreningen driver på i kemikaliefrågorna, det behövs verkligen!

Förutom att nästan all plast tillverkas av olja, vilket i sig är dåligt för vårt klimat, så tillsätts andra kemiska ämnen i plasten för att ge den de egenskaper man vill ha. Det kan vara mjukgörare för att göra plastleksaken mjuk eller flamskyddsmedel för att minska risken att den ska brinna. Dessa ämnen utsöndras sedan från plasten och tas upp av oss människor. Barn som tycker om att stoppa sakerna i munnen blir extra utsatta och dessutom är deras små kroppar känsligare. Kemikalierna fastnar också i dammet på våra golv, där sedan barnen kryper runt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är en bra åtgärd att våttorka golvet ofta.

I bilaga 1, ”Om plast och miljögifter i barns vardag”, finns en bra genomgång av vilka de farligaste ämnena är, var de finns, var barnen får dem i sig och vad du kan göra åt det. Denna borde alla föräldrar läsa, tycker det är helt otroligt att det inte pratas om detta på MVC/BVC!

Skötbäddar i PVC lyfter Naturskyddsföreningen upp som ett varnande exempel. Detta är något som vi råkade köpa, men som vi lämnade tillbaks när misstaget upptäcktes (se Skötbäddar i PVC). Naturskyddsföreningen har i samband med att rapporten släpptes också publicerat en lista över Värstingplaster, gummin och tillsatser som bör undvikas.

Visst kan man tycka att det som får säljas i butikerna borde vara ok och att vi konsumenter inte skulle behöva vara så pålästa. Men så ser inte verkligheten ut och därför är det viktigt att vi blir medvetna och kunniga kring problematiken. Rapporten finns att läsa på denna länk. Du kan också läsa mer om rapporten på Naturskyddsföreningens hemsida.